December och mörkt. Bara 21 dagar kvar, sen vänder det, mot ljusare tider igen. Mentalt ett positivt tecken. Positiva tecken också i min nacke, som de senaste veckorna smärtat något alldeles förfärligt. Dessutom positiva tecken (eller rentav en positiv tendens?) och då tänker jag på Frölundas seger igår med tennissiffrorna 6-1. Mest positivt, under ledning av Niklas och Kallio, men också tio minuters återgång till ängsligt spel, med obligatorisk timeout som följd. Sen lossnade det. Läste också att den duktige mentala coachen Kjell Enhager engagerats för laget, ett positivt tecken.
Känner abstinens (faktiskt). Har av olika anledningar inte tränat på två veckor. Tar mig i kragen i veckan.
Hemma igen. Efter rekordmatchen på Ullevi och lite annat i Göteborg. Vilken kväll det blev. Vilken upplevelse. Europarekord, 31144 personer eller hur många det nu var med tanke på strulet på ståplatsläktarna. Mäktigt var det i alla fall. Dock lite svårt att få riktig känsla för matchen. Svårt att bedöma tempot. Dessutom saknade jag de "vanliga ljuden"; skridskoskären, puckljudet vid passningarna, tacklingarna... Detta hördes inte. Vi satt för långt upp. Men annars helt perfekt med seger och tre välbehövliga poäng. Fredrik P matchens suverän. Jag är glad att jag fick uppleva matchen, rekordmatchen. Hoppas nu det dröjer några år innan det är dags igen för en ny utomhusmatch. Några bilder med den lilla kameran blev det. Som bevis.
