Bland klättrare och några andra

Idag åkte vi till Kjugekull. Det har vi pratat om länge. Vi var fler som var där. Mest klättrare som med hand- och benkraft och smidighet tog sig upp på klippor av olika storlek. För klippor fanns det. Massor. Kjugekull är en urbergsknalle. I området finns i hällar och i block jättegrytor med lämningar av krita som visar på att Kjugekull är minst 75 miljoner år gammalt. Det finns tre kortare vandringsleder. Vi valde blå och röd. Då fick vi se utsikt över Ivösjön, vårgröna fält, klippor, fåglar och inte minst blommor (vitssippor, blåsippor, gullviva, backsippa) samt känna den lite småkyliga vinden nere vid sjön. Annars sken solen och kaffet smakade gott i skydd av några enbuskar. Har man inte eget kaffe så finns det att köpa på trevliga (såg så ut i alla fall) Café Kullastugan.

 Blå, röd och gul runda. Blå ganska lättvandrad. 

Röd, lite mer kliva över stock och sten.

 Backsippa

Gullviva

En god ny glassbekantskap; 

SIA-glasstruten Pistacia. Kan rekommenderas.

Tidvattnet i Lomma

Kanske inte rätt begrepp att tala om tidvatten. Men visst är det så. Det skiljer några decimeter i vattendjup under dagen. Vid Lomma beach. Kvällens promenad längs stranden bjöd på detta konstverk, format av tidvattnets små vågor. Tror jag.

Omväxling

Efter SETT dag ett på mitt sätt sett så blev det en löprunda. 70 minuter i omväxlande terräng tunt Edsviken. Trevligt med nya miljöer, både träningsmässigt och hotellboende. Nu väntar välförkänt belöning på våning 34.







- Posted using BlogPress from my iPhone

Glädjande e-post

Det är sällan jag blir riktigt glad över e-post. Men idag fick jag ett som jag verkligen uppskattade. Från en av mina gamla träningspolare (och kompis) från tiden i Växjö, P. Vad gjorde vi inte för att få träna? Till och med klippte sönder skorna för att slippa skoskavet. Så gjorde i alla fall P. Vår gemensamma styrka var att springa, orienteringen var det lite si och så med. P var också med på den berömda kepsresan, en resa där mycket började skulle det visa sig. P, riktigt kul att du hörde av dig!

Vandring i regn

 Lördagens vandring längs Havsleden blev en blöt tillställning. En runda på denna vackra del av kuststräckan mellan Landskrona och Ålabodarna är normalt en härlig upplevelse och en årlig vårutflykt. Och visst blev det en upplevelse nu också. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder har någon sagt. Efter en kilometer kom regnet, som vi inte var förberedda på. Därför delvis dåliga kläder. I den lilla byn Sundvik stannade vi för fika. Kaffe och mackor. Just då ett tillfälligt uppehåll i regnandet.

 På tillbakavägen hamnade vi mitt i en kraftig hagelskur, som gjorde oss ännu blötare. Vad gör man inte för lite frisk luft. Det blev en god runda. Däremot uteblev de vackra vyerna över Öresund. Ven låg mestadels inhöljd i dis och regn.
Inget läge för kreativ fotografering. Några bilder mest för att kameran inte skulle ligga oanvänd i ryggan. Lite dramatisk blåtoning av bilderna för att förstärka det ruggiga aprilvädret.

Har du varit i Halland?

Naturligtvis har du varit i Halland. Men kanske bara kört E 6:an igenom landskapet? På mitt sätt sett är Halland ett av Sveriges vackraste landskap... Här finns allt i naturväg; hav, strand, sand, klippor, berg, skogar, sjöar...och åar, ett Sverige i miniatyr. Du som följer bloggen har fått ta del av några halländska pärlor från norr till söder. Här kommer en till. Efter lördagsutflykten till Laxstaden (inte Halmstad!) tog vi kustvägen söderut, en väg som till stora delar följer cykelleden Ginststigen. Vid den mycket lilla orten Boberg, ca 10 km söderut från staden, ligger denna fina bro över Suseån. Vackert som bara den. Här kan man parkera bilen och följa ån mot mynningen i havet och tillbaka igen. Ca 14 km garanterat vacker vandring. Sen fortsätter du med bilen kustvägen söderut mot Halmstad. Du har blivit en upplevelse rikare.

Hallarnas hembygdsgård ligger intill Suseån och med ett minvattenkraftverk som närmaste granne.
Så nästa gång du kör igenom Halland. Ta en sväng längs kustvägen mellan Falkenberg och Halmstad (eller tvärtom). Du passerar Ringsegård, Smörkull, Boberg, Dala, Eftra, Ugglarp, Steninge, Haverdal, Gullbrandstorp... och sväng höger där så är du snart i Tylösand!

Konstrundan

Så hamnade man där igen. Konstrundan på Österlen. Finns så många konstnärer att besöka. Men varför blir det alltid desamma man besöker? Kanske för att man gillar deras alster? Hasse, Ia, Clemens, Ebba... Bra överblick på hela spektaklet får man på Tjörnedala Konsthall. Ett ex från varje konstnär finns till beskådning.
Intressant i sammanhanget. Det verkar vara flera som har samma smak som oss, eller också är vi förföljda. Samma människor dyker ofta upp hos samma konstnär som vi besöker. Märkligt. Och bordsgrannarna vid Buhres Fisk i Kivik dök upp utanför Lövestad, i Heinge, hos Maria Hilfons. Just Maria Hilfons var en ny trevlig konstnär som får besök igen av oss nästa år. Besök igen får också Anna Törnquist i Baskemölla. Samt några andra.




Silvergården. Clemens Ek och Ebba Huberyc

Johan Thunell, PeO Eriksson och S-Å Ekberg


Anna Törnquist

Videoproduktion (Jona Elfdahl). Ia Karlsson


Vad är då detta för fotokonst? Jo inget mer dramatiskt än taket på Buhres restaurangtält... och motljus igen...

Lite nät på tork för vinden. För blåste gjorde det, denna långfredag i sol, på Österlen.

Prylar, massor med prylar

Karossgården, ett eldorado för den som är prylintresserad. Även antikviteter och loppisgrejor. Massor, massor, massor av prylar. En låda med gamla LP-skivor. Några riktigt legendariska dansbandsgodisomslag. Vad sägs om Wickers t ex? En annan goding: Affischen med Ted och Harpo. En gammal bok om Evert Taube. Här finns allt!

Värt ett besök är således Karossgården, mitt i Gladsax, utanför Simrishamn. Om man gillar prylar.
Karossgården (varför heter den så?) blev första stoppet på dagens runda, konstrundan på Österlen. För vilken gång i ordningen?