Söder om Tejo-floden, ca 50 km från Lissabon, ligger Setúbal. Känd som en blomstrande hamnstad. Vi gick runt i en folktom stad. I och för sig var det söndag och affärerna stängda. Men knappt en människa syntes till. Tills... vi kom till något som visade sig vara en stor saluhall. Det var där folket var. Ett enormt utbud av lokal frukt, grönsaker, kött och fisk. Fiskar av alla möjliga och omöjliga sorter som vi aldrig tidigare sett. Tillsammans med humrar och skaldjur. Köpte jordgubbar som vi satte oss på en parkbänk och käkade upp. Varför säger alla att svenska jordgubbar är bäst. Just nu röstar jag på de härligt röda och saftiga jordgubbarna från Setúbal.
Floden Rio Sado rinner igenom Setúbal. Floden känns nästan som ett mindre innanhav. Där finns tydligen mängder av delfiner som man kan kika på om man har tillgång till en båt. Det får vi kika på nästa gång. Då kikar vi även på de vackra nationalparkerna som ligger i närheten. På andra sidan floden ligger en stor turistanläggning, Tróia. Troligtvis många tyskar där eftersom lokalbefolkningen försökte prata tyska med oss, vilket vi inte ville.
Nästan ensamma på detta lilla trevliga torgcafé drack vi den obligatoriska espresson och åt den lika obligatoriska vaniljfyllda bakelsen, pastéis de nata. Sen blev det till att leta upp busstationen för bussen tillbaka. Ajöss, Setúbal, och tack för kakan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.