Löpartights på

Så var det dags för långbyxor. Veckans motionspass har hittills genomförts med tights och vindjacka på. Kortbyxorna förpassas till garderoben, för tillfället. Skönt löparväder. Bra pass, bra tempo och bra känsla. Gunnesbo med omgivning, hit och dit.
Kul med iPhonen. Har en app som heter Runmeter. Bra med statistik över rundan. Bara man inte låter den styra för mycket...
Såg på trevliga maratonbloggen att ett gäng åker ner till Portugal nästa vecka för träning. Det kanske vore något nästa år?

Bokmässan

Så är man på bokmässan igen. Allt är sig likt. Tryggt men lite segt... Precis lyssnat på ett seminarium, om e-böcker och läsplattor. Nu blir det lunch :-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Mässans Gata,,Sverige

Stackars Kenta

Jag hade det på känn. Frölunda inleder precis som förra året. Mot Timrå sämre än jag trodde var möjligt. Igår bättre mot Melins AIK men total avsaknad av effektivitet framför mål. Över 40 skott, noll mål. Juniorerna glädjeämnet. Däremot måste man kräva mer av de s k etablerade spelarna. Tråkigt att publiken buar, men jag förstår dem. Blir det slutspel? Ja, det kanske ordnar sig till slut, men stackars Kenta har mycket att jobba på. Var det detta han förväntade sig? Nä, knappast. Har tippat placering 7 i tabellen, så än är jag lugn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Premiär

Premiär?! Äntligen! Även om suget inte kännts lika intensivt denna gång. Men medlemsavgiften till Frölunda Hockeyklubb och Wild West Support är betald. Prenumerationen på alla hockeykanalerna är fixad. Nu kör vi. I morgon, på den ovanliga tiden 21.00, är det dags igen. Frölundas första match i årets elitserie. Hur går det? Känner på mig att det blir ett mer stabilt år med en mittenplacering när serien är färdigspelad efter 55 matcher. 55 matcher, då är det vår igen... Laget känns hyfsat, i alla fall på pappret. Skönt att dessutom inte behöva tillhöra guldfavoriterna. För SM-guld blir det inte. Därför rekommenderas en kik på denna video och en liten historisk tillbakablick på sista finalmatchen säsongen 02/03.



För övrigt. Gymbesök idag, stepup-maskinen. Skulle köra intervall men maskinen ville något annat. Eller, kanske är det jag som inte kan ställa in den... Jobbigt blev det i alla fall och ett bra inomhuspass. Springa ute kändes inte så där inspirerande i blåsten och regnskurarna.

Surf-paradis i Costa da Caparica

Drömmen för en icke så avancerad surfare måste vara Costa da Caparica. Till denna vågiga strand gick bussen på torsdagen. Costa da Caparica, 45 min resa, sydväst om huvudstaden. Milslång fin strand. Atlanten så förrädisk lugn på ytan. Sen växer helt plötsligt vågorna upp en bit ut i havet, för att till slut rulla in på stranden. Dessutom betydande tidvatten. Strandens bredd minskade under tiden vi var på plats med 100 meter. Helt ok bad om bara vågorna parerades. En lite trist ort som säkert lever upp under högsäsong. Samtidigt undrar vi fortfarande... var låg mataffären?


Sista kvällen för denna gång. Bokat bord på... just det Resto Chapitô.
Lisboa - vamos ver!

Västerut

Tog tåget västerut till världsarvstaden Sintra. En timmes promenad i denna bergsort med klar och härlig luft och underbar natur. Många intressanta slott att se på, men det blir en annan gång.

Buss 403 mot Cabo da Roca. Europas fastlands västligaste punkt. Hissnande bussfärd tyckte både vi och några kinesiska passagerare i bussen. Lokalbefolkningen mer lugn. Hissnande vackert och mäktigt på denna plats högt över Atlanten. En märklig tystnad rådde trots att stora vågor rullade in mot klipporna långt nedanför oss.

Bussen, återigen en hissnande färd för oss och kineserna, förde oss till Cascais. Dagens lunch, en god omelett, käkades på en icke så turistisk del av den lilla staden. Liten rundvandring innan strandpromenaden mot Estoril lockade. Halvvägs stopp för sol och bad. Atlantens vågor och tidvattnet gjorde starndremsan mindre och mindre och till slut fick vi ge upp. Skönt bad i vågorna i alla fall. Estoril börjar också bli lite trött känns det som. Slitna hotell. Ett av de stora verkade vara rivningsfärdigt. Nya mäktiga komplexet "SOL" förmodligen inte klart eller så har försäljningen till blivande hyresgäster misslyckats. Sent eftermiddagståg tillbaka till Cais de Sodré.

Kvällen tillbringades i nöjeskvarteren Bairro Alto. Detta är fadons hemmaplan. Damer som i många av restaurangerna framför sina klagosamma sånger. Vår kväll däremot stillsam. Även om försäljare erbjöd oss både det ena och det andra. En god middag på den italienska restaurangen Stravaganza blev valet.

Alfama

Tisdagen ägnades åt staden, den övergivna men samtidigt så livfulla. Spårvagn nr 28, alla turisters favorit, upp på stadsdelen Alfamas höjder. Flera utsiktspunkter. Några timmars promenad på gator som innebar ny bekantskap. Känd veckoloppis passerades. Inga fynd gjordes emellertid. Massor med smala och slingrande gator och trappor. Trångt. Mysiga restauranger och caféer. På ett av dem, Café Pois, och dagens första espresso och smarriga bakelse. Borgen skippade vi. Har varit där flera gånger förrut. Lite shopping på eftermiddagen.
På kvällen obligatoriskt besök på Hard Rock Café. Tillsammans med halva Norge som vällde in på lång rad. Norge - Portugal 1-0 i EM-kvalet. Inte konstigt att glädjen stod högt i taket bland norrmännen.

Sesimbra och Chapitô

Dagen ägnades åt en badpärla och en verklig restaurangfavorit.
En timme med lokalbussen, riktning söderut. Där låg badpärlan, vid vackra Costa Azul, den charmiga byn Sesimbra. En fantastisk strand och ett kristallklart vatten. Lite människor på stranden denna lågsäsongsmåndag. Efter sen lunch på lokal familjerestaurang blev det bussen tillbaka igen, till Praça de Espana. Sesimbra är värd ett återbesök. Med buss. Absolut!


Kvällen tillägnades favoritrestaurangen Restô, tillhörande kulturcentret Chapitô i stadsdelen Alfama.

Chapitô ett hus, liksom många andra, ett gammalt hus fullt av berättelser, där väggarna talar olika ...
-Teresa Ricou

Fick "fönsterbord" trots att vi inte bokat. God mat, god dricka och trevliga tjejer som serverade. Passade på att boka bord till torsdagskvällen. Chapitô får man aldrig för mycket av.

Vägen dit -( och hem) genom slingrande gator uppför (och nerför) riktning mot borgen. Tyvärr otroligt mycket klotter på husväggarna. Läge för klottersanering.

Liten runda i kvällsvimlet. A Brasileisa ett av de äldsta och mest berömda caféerna passerades, men besöktes inte. Sen tunnelbanan mot sängen.

Lisboa

En veckas sensommarsemester. Landade "on time" på Aeroporto Lisboa. Blev som vanligt blåst på några euro av den snacksalige och fotbollsintresserade taxichauffören. Det hör till. Lissabon, en stad med kontraster; gammal och nytt, omodernt och modernt, slitet och fräscht, fattiga och rika... men massor med charm.

Tunnelbanan ut till det fräscha och moderna, Oriente och Parcue das Naçoes. Stort varuhus men främst en plats för upplevelser. Området byggdes för Världsutställningen som hölls här 1998. God pizza på Restaurang La Rucula. Sen promenad längs floden Tajo, som här mest liknar en stor sjö. Skitigt vatten = icke badvänligt. Häftigast av allt i detta område är Oceanario de Lisboa, ett av världens största akvarier. Besöktes för två år sedan. Därför hoppade vi över denna gång och drog oss tillbaka in mot city igen och mot hotellet Sana Malhua. Satt en halvtimme på det lokala fiket och drack Coca Cola, synnerligen märkligt törstiga och inte kissnödiga denna första dag.
Kvällens lättare middag intogs på en gammal bekant, trevliga restaurang Alecrim às Flores.