Tog tåget västerut till världsarvstaden Sintra. En timmes promenad i denna bergsort med klar och härlig luft och underbar natur. Många intressanta slott att se på, men det blir en annan gång.
Buss 403 mot Cabo da Roca. Europas fastlands västligaste punkt. Hissnande bussfärd tyckte både vi och några kinesiska passagerare i bussen. Lokalbefolkningen mer lugn. Hissnande vackert och mäktigt på denna plats högt över Atlanten. En märklig tystnad rådde trots att stora vågor rullade in mot klipporna långt nedanför oss.
Bussen, återigen en hissnande färd för oss och kineserna, förde oss till Cascais. Dagens lunch, en god omelett, käkades på en icke så turistisk del av den lilla staden. Liten rundvandring innan strandpromenaden mot Estoril lockade. Halvvägs stopp för sol och bad. Atlantens vågor och tidvattnet gjorde starndremsan mindre och mindre och till slut fick vi ge upp. Skönt bad i vågorna i alla fall. Estoril börjar också bli lite trött känns det som. Slitna hotell. Ett av de stora verkade vara rivningsfärdigt. Nya mäktiga komplexet "SOL" förmodligen inte klart eller så har försäljningen till blivande hyresgäster misslyckats. Sent eftermiddagståg tillbaka till Cais de Sodré.
Kvällen tillbringades i nöjeskvarteren Bairro Alto. Detta är fadons hemmaplan. Damer som i många av restaurangerna framför sina klagosamma sånger. Vår kväll däremot stillsam. Även om försäljare erbjöd oss både det ena och det andra. En god middag på den italienska restaurangen Stravaganza blev valet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.